Att fira den första påsken

Alldeles ny i världen

 



M lagar lunch. Lite bacon, korv och ägg. Sen tar vi all vår packning och åker till Dalarna och firar påsk. Lantluften kommer göra oss gott. Solen skiner och jag ser fram emot att få bli ompysslad när vi kommer fram. Man blir ju lätt det när man hälsar på föräldrarna. Och inte mig emot.

Cornelias första påsk, och för henne är det ju bara en annan dag. Nästa år får hon äta ägg och gå på äggjakt i trägården. Och vara påskkärring såklart! Älskar traditioner och ser fram emot att få dela dem med min familj.

Hur firar ni påsken?

En fin dag för barnvagnsmarsch

Barnvagnsmarschen igår blev lyckad, det var ca 150 personer som kom till Fiskartorget. De 50 första fick ett jättefint regnskydd designat av Liv Strömquist. Alla hade på dem på sina vagnar och det blev riktigt maffigt! Innan vagntåget skulle gå höll både RFSUs ordförande i Västerås Tina Wilhelmsson och kommunalrådet Vasiliki Tsouplaki tal om mödradödligheten i världen.
Vädret var toppen om än lite kallt. Tårna var som isbitar och smstummen stelfrusen. Men solen sken. Det är vår i luften vänner! Lillskruttan låg väl nerbäddad i sin vagn och sov som ett, ja barn. Marschen avslutades med värmande kaffe (jag dricker inte kaffe, men ändå) och en sån jumbomaräng. Hej sockerchock!

Barnvagnsmarschen

Idag, på internationella kvinnodagen den 8 mars 2013 ordnar RFSU en demonstration för att stoppa mödradödligheten i världen. Den ordnas på flera håll i landet, och ni kan läsa på www.rfsu.se om den går i just din stad. Kitty Jutbring har också skrivit om den på sin mamablorre på: http://blogg.mama.nu/kittyjutbring/2013/03/02/moderkaka-inbjudan/

"Varje dag dör 800 kvinnor för de saknar tillgång till preventivmedel, säker abort och Mödrahälsovård."

Det är hemsk läsning, och jag gör det jag kan för att uppmärksamma detta. Så i dag 11:30 startar marschen från Fiskartorget här i Storstaden. Hoppas ni också ställer upp!

Att ha läkarbesök

Första måndagen i mars. Vi närmar oss våren med stormsteg, men än är det mycket snö ute. Solen har försvunnit in bland molnen, och det är lite blåsigt i Storstaden idag.
Lillskruttan är trött och sover så gott i sin sjukhussäng. Läkaren var här i förmiddags när de gick sin rond. C och jag låg och sov när de kom, så gissa om man blev lite förvånad när fyra personer kommer in i rummet. Håret på ända och morgonandedräkt... Ingen vacker syn.

Han berättade att hennes värden var dåliga och att hon hade fått bakterier även i blodet och inte bara i urinen. Hon ska fortsätta med sin antibiotikakur, som hon får intravenöst i totalt 10 dagar. Vi behöver inte stanna här på sjukhuset utan får permission. Alltså att vi får åka hem, men komma tillbaks när hon ska få sina doser antibiotika totalt tre gånger om dygnet. Att komma hit igen till kl 00 inatt känns väl sådär, men vad gör man inte för sin lilla älskling!
Vi har även gjort ett ultraljud på njurarna idag och jag vet inte när det resultatet kommer. Nervös på vad det kommer att visa. Vill bara att min tös ska bli frisk och inte ha någon infektion i kroppen. Sänkan låg på 75 så hon har fortfarande infektion i kroppen.

Fortsättning följer. Igen.

Och här har vi lillskruttan med sin lilla stump.

Att ha en sjuk lillskrutta

Här sitter jag i en sjukhussäng med Cornelia vid mitt bröst. Hon äter och sover om vartannat och verkar inte bry sig om bandagestumpen på hennes hand. Där har hon den lilla infarten som ger henne antibiotika för infektionen hon har. Njurbäckeninflammation. Som en urinvägsinfektion fast lite värre.

Lördag morgon sov hon så gott på pappa M's sida som hon gör varje morgon. Kanske lite längre just den här lördagen. Tog upp henne efter 4 timmars sömn, och tänkte att -vad varm hon är. Men det är nog ingen fara. Men efter att svärmor nämnde att hon kändes lite varm blev jag lite orolig. 38,3 grader med örontermometer. Ringde 1177 och de rekommenderade att jag skulle köpa en stjärttermometer. Sagt och gjort. 39,3 grader. Ringde 1177 igen och de gav rådet att åka till barnakuten för att få en bedömning av en läkare.
Usch för oron man känner direkt när sjuksköterskan på andra sidan luren säger -Åk till barnakuten!
Tankarna som hinner snurra runt i huvudet om att hon är jättesjuk, hon kommer att dö. Jag kommer sitta där med mitt barn som dött i min famn. Sjuka tankar, jag vet. Varför funkar hjärnan på det sättet? Tänker ut det allra, allra värsta scenariot.

Väl på barnakuten tog de en sänka och urinprov. Ett urinprov som M höll på att missa att samla upp när jag förberedde lite ersättning. -Oj oj oj! hör jag han utbrista. Tur att sköterskan som precis kom in i rummet var snabbtänkt.
Efter en liten stund kom barnläkaren Johan in och berättade hur det stod till med vår lillskrutta. Njurbäckeninflammation är tämligen vanligt bland små barn, men det måste behandlas med en antibiotikakur. Att höra Cornelia skrika och gråta när de sätter kanylen i handen var hjärtskärande. Vill bara ta upp henne och skydda henne från allt hemskt som kan hända. Försvara henne från allt ont i livet.

Så, här sitter vi i ett rum på sjukhuset nästan ett dygn senare. Trötta och väntar fortfarande på att en läkare ska komma och berätta läget för oss. Jag vet inte ens hur länge vi måste vara kvar här.

To be continued...

Att sitta med en bebis i famnen

Här sitter jag med den underbaraste lilla varelsen i famnen. Endast 11 veckor gammal. Tiden efter förlossningen har varit omtumlande och vi har levt som i en bubbla. Cornelia och jag. Ja, det är det namnet hon har fått. Cornelia betyder ängel och hon är verkligen det. Vår underbara ängel som tog så lång tid på sig att komma till oss. Att vi nu sitter här med den här underbara lilla varelsen är ofattbart. Varje dag tänker jag vilken oerhörd tur vi har haft som fick det här lilla barnet. Att IVF fungerade för oss. Vägen har varit lång och inte helt rak. Tänk så många gånger jag var på väg att ge upp. Att nä, vi skiter i det här- det blir inga barn. Vi blir ett utav de paren som förblir barnlösa och skaffar hundar istället.

 

Jag har massor att berätta och vill gärna dela med mig av min förlossningsberättelse med er.

 

Men nu, när jag sitter här med en sovande liten dam i famnen vill jag inget hellre än att bara sitta och titta på henne. Jag vill inte slita ut ordet, men det är så otroligt underbart att få titta på henne när hon sover så fridfullt. Och så doftar hon så väldigt gott. Att bara få köra in näsan i nacken och lukta. Den bästa doften som finns!

Att få lov att presentera någon, del 3

Den 5:e december 2012 kom vår underbaraste och vackraste lilla flicka till världen 13 dagar före beräknat datum. Det gick så fort att jag inte ens hann meddela er om att hon var på väg. Hon, sötaste Cornelia vägde 2985 gram och var 47 cm lång. Nu myser vi och njuter av vår nya tillvaro och när vi kommer hem ska jag berätta för er hur hon kom till världen.

Hon är helt klart den vackraste jag sett och kärleken till henne är obeskrivbar.